Fostras och fostran
Det Finns mina barn och andras ungar!
Det uttrycket känner nog alla igen.
Ja nu jobbar ju jag med andras ungar som blir mina barn. Och ibland blir jag förvånad hur vuxna i ena närhet tänker .
Om jag ska vara en förebild så kan jag ju inte göra lika som barnen jag tar hand om. Det finns små och stora problem och små och stora strider att välja. Men att aldrig få en kram eller beröm att alltid " fostras " måste bli jobbigt .
Hur ska de då kunna gå mot en förändring . Ja det ör en balansgång .
Tänk så mycket många barn/ ungdomar bör på som de inte har någon att våga dela det med.
En liknelse ör :
Tänk dig att sitta på en ballong utan att ta sönder den . Vilken spänning man går omkring med .tänk att ha det så runt omkring dig alla dagar. Det kan inte vara lött!
